Igår var jag på amerikanska ambassaden och ansökte om pressvisum. Kände mig manad att skriva några rader om det till andra visumsökare här. Det blev till slut en heltäckande beskrivning av hela upplevelsen.
De allra flesta slipper ju söka, och behöver bara skaffa ett elektroniskt tillstånd, men ska man stanna mer än tre månader, plugga eller jobba på något sätt eller om man som kvinnan före mig i kön, någon gång nekats inträde till USA eller som en kompis, en gång stannat en dag över visumet då måste man ansöka varje gång.
Det står väldigt tydligt vad som behövs på hemsidan och det är en massa grejer så var ute i god tid. Och missa inget! Avgiften (just nu 1050 kr) får du ju betala även om du får ett nej på din ansökan.
KALLT OCH LÅNG KÖ
Men min första tips är – SÖK INTE PÅ VINTERN om du inte absolut måste! Det var väl runt minus 5 grader igår. När man går från bussen till jobbet så känns det lite kyligt. När man står och väntar stilla i kö i ungefär 2 timmar, då känns det som Nordpolen. Jag vet att jag är extra frusen men det var många i kön som hade bra vinterkläder på sig och som ändå stod och hoppade i slutet.
VÄRMETIPS
Om du ska dit på vintern – ta med:
* Ordentliga kläder säger sig självt. Jag hade mössa, vantar, sjal, kappa och långkallingar och det räckte bara de första 20 minuterna. Sen behövdes mer.
* Varma, varma skor med riktiga sulor eller extra sockor i. Fötterna blev som små glasbitar som skallrade runt i mina stövlar.
* En termos. Ja, varför inte? Du får ju lämna den i entrén när du sen går in, men det kan vara värt att riskera bli av med den för att få något varmt i sig medan man väntar.
* En macka. Ingen dum idé heller. Jag var på ambassaden 8.45-12.00 och det enda som finns när man väl kommer in är en godisautomat.
* Jag hade tid kl 09.00. Jag kan inte svära på det men jag tror att det bästa är att boka första tiden kl 08.00 och komma 07.30-07.45. Då borde det går snabbare i kön.
OM ATT TA MED PRYLAR
På sajten står det en massa regler om vad man får och inte får göra och ha med sig. Så här upplevde jag reglerna:
* Det står att man inte får ha några väskor med sig in. Stämmer. Du får lämna dem i entrén mer eller mindre obevakade. Tror inte risken är stor att någon annan besökare snor grejerna på vägen ut men onödigt att ta med om man inte måste.
* Elektroniska prylar får inte tas med. Stämmer. Men du får lämna småsaker i ett litet fack. Jag lämnade alla mina grejer på jobbet, men i efterhand skulle jag nog tagit med mobilen. Den hade varit bra att ha i den 2 timmar långa kön.
SÅ HÅRDA VAR REGLERNA FÖR HANDLINGARNA – I ENTRÈN
Det finns också hårda regler kring alla handlingar man ska ha med sig. Jag försökte följa allt till punkt och pricka, men det var svårt. Så här funkade det för mig:
* Pass. Självklart viktigt! Du visar det innan du kommer in i första säkerhetskontrollen och det är ju här ditt visum hamnar. Glöm inte att kolla att sidorna sitter fast ordentligt. Detta är de hårda på. En kvinna igår blev nekad för att de tyckte att hennes sidor var för spröda. Hon hade ett helt nytt pass, men det var norskt. Kanske har de annan papperskvalitet. Tänk också på att du måste ha minst ett ledigt uppslag för visumet. För mig var det på gränsen men funkade.
* Kuvert med porto (just nu) 62 kr. Ett måste för att komma från kön in i säkerhetskontrollen. Vissa hade vadderade kuvert, jag hade ett vanligt och det gick bra det med. Skriv din adress på.
* DS-156 formulär. Ifyllt på datorn och sen utskrivet. De kollar streckkoden på sida 3 innan säkerhetskontrollen. Den bestod ioförsig inte av streck utan av nån annan slags mönster. Det var så den skulle se ut så allt frid och fröjd. Jag hade glömt att kryssa i en ruta på datorn, tror det var om nåt av mina syskon befann sig i USA. Jag hade varken valt JA eller NEJ. Ingen påpekade detta.
* Foto. Det står att det ska vara 5×5 cm på ett ställe och så står det regler om storlek på ansiktet. Mitt foto var av den rektangulära sorten 4×5 cm gissar jag. Det gick bra. Mitt huvud var något för litet enligt reglerna. Det var inga problem. Hon som stod före mig hade inte stämplat fast det på formuläret. Hon fick visum ändå. Jag uppmanar er förstås inte att bryta mot reglerna, men skönt att veta att det kan finnas lite svängrum.
* Kvitto på att man betalt avgiften (1050 kr nu). Efter att ha kollat att jag hade med mig allt tusen gånger så gjorde jag en kopia av detta kvitto på jobbet, det sista jag gjorde. Jag glömde förstås originalet i kopiatorn! Upptäckte detta när jag hade 10 minuter kvar i kön. Började skratta först, fick panik sen, ringde till slut till jobbet (SR precis runt hörnet) och bad någon springa ner med originalet. Men innan jag fick tag på någon som kunde så gick jag fram och frågade vakten om det dög med en kopia på mitt originalkvitto. Det gjorde det. Pust! Men de frågade om summan stod så det är viktigt att den gör det. Det står också att ditt namn och bankgiro-numret ska synas.
SÅ HÅRDA VAR REGLERNA FÖR HANDLINGARNA – INNE PÅ AMBASSADEN
Grejerna ovan måste du visa i entrén innan du kommer in i säkerhetskontrollen. Följande grejer ska du ha med dig för att visa när du väl kommer in i ambassadsbyggnaden.
* Personbevis. Det står att du ska ha med nummer 120 med alla relationer. Du kan INTE beställa detta på nätet. Ring Skatteverket och beställ det hem. Be dem att stämpla det också. Jag tog med ett på engelska och ett på svenska. Vet inte om detta var nödvändigt, men så gjorde jag.
* DS-157. Detta fylls i för hand. Min ”handläggare” ställde några frågor om det. Tex att jag sökt USA-visum i Australien en gång, och vilket college jag pluggat på i New Jersey tidigare. Så det är nog bra att fylla i detta noga.
* Tidsbokningen utskriven. Jag hade detta med mig, men är inte säker på om någon kollade på det. Antar att det är bra att ha om de inte hittar dig på listan för att pricka av i entrén. Men mitt namn fanns där. Många i kön blev oroliga för att de inte skulle hinna med sitt klockslag. Jag hade ju kl 09.00 men kom inte in förrän framåt 11. Det var inga problem. Klockslagen verkar funka för att sprida ut besökarna något. På en skylt utanför står det att om man glömt något och måste fixa det så kan man återvända till kön så länge man kommer tillbaka före kl 11.30. Alla ska stå i samma långa kö, även om man har bokat tid. Undantaget är amerikanska medborgare och de som söker ”Immigrantvisum”. För dem finns en kortare till vänster.
* Checklistan. Jag hade denna med mig utskriven, ikryssad och underskriven. Tror inte de brydde sig mycket om den, men lika bra att ha med ändå. Och den är ovärderlig innan, för att kolla att man får med sig allt.
* Utdrag från polisen. Behövs inte om du inte har haft problem med lagen, så detta hade jag inte med mig.
PRESSVISUM
Ovanstående grejer gäller alla.
* För mitt pressvisum hade jag också med mig brev/intyg från de medier som skickar mig på uppdrag till USA. De skriver in i ditt visum vilket/vilka medier du ska jobba för. Är du anställd så är det ju inga konstigheter, men är du frilansare som jag så kan det vara bra att ha med sig så många intyg som möjligt från framtida uppdragsgivare eftersom du bara har rätt att jobba för dem som står i visumet. Min handläggare frågade mig om jag hade några exakta jobb inbokade men det har jag ju inte än. Det gick bra ändå.
* Han nämnde också att om jag skulle vilja söka ett heltidsjobb på en amerikansk tidning så skulle det gå bra om de ”hyrde” mig av en av mina uppdragsgivare. Alltså de betalar min tidning och jag får sen pengarna därifrån. Hade aldrig hört talas om detta och trodde absolut inte att det skulle finnas möjligheter att jobba för något amerikanskt företag, men det var vad han sa. Kanske undersöker det noggrannare sen och återkommer.
* Pressleg. Hade jag med mig och visade upp men ”receptionisten” gav tillbaka det direkt.
APPROVED/DENIED
Slutresultatet – Jag fick JA på min ansökan. Det får du nämligen besked om direkt på plats. Däremot tar det ett litet tag att få in det i passet och skicka hem det till dig.
Till sist. Trots att det var mer nervöst, tog längre tid och man kände sig mindre viktig än när man köar till krogarna runt Stureplan, så ska jag ge ett plus till USA:s ambassad. Vakterna och personalen såg först lika bistra ut, men de var grymt trevliga när det väl var min tur. Och då känns allt lite bättre.
