Tidig middag på Falai – utsökt italienare

Spaghetti vongole med lätt pestosås.

Den sena lunchen blev tidig middag på italienaren Falai på Lafayette St nära Prince St. Precis när vi kom dit bytte de menyerna.

Maten var verkligen utsökt. Vi började med att doppa svartkålsbröd i god balsamvinäger. Till förrätt delade vi på zucchinisallad med ricottaost och pinjenötter – och bläckfisk med cannellinibönor, kapris, oliver och rostad potatis. Jag åt spaghetti vongole, en av mina favoritpastor, till varmrätt. Och så avslutade vi med krämig crepetårta. Restaurangägaren började som dessertkock i Italien så man bör ha plats för efterrätt här. Till det drack vi en frisk sauvignon blanc – och ett glas spumante som de bjussade på i början.

En lyckad lunch (eh… middag). Ja!

Den här mobilen är ju inte sann

Tänkte snabbt svara på Ariels sms eftersom jag ändå betalar för obegränsat antal varje månad. Var glad tidigare idag för att jag lyckats räta ut en hel del frågetecken med den här nallen. Tex så kan jag nu skicka och ta emot sms – uppenbarligen. Jag kan sätta den på ljudlöst eller bara vibratorsignal om jag vill. Jag kan låsa knapplåset så den inte ringer från väskan. Och jag fattar nu hur man väljer mellan föreslagna ord när man skriver sms.

Så jag var inte beredd på några överraskningar så snart efter att jag klurat ut hur den funkade. Men när man ska svara på sms får man direkt upp ett antal förslag. Alltså om man är för lat för att orka skriva något själv, då kan man istället välja:
1. See you later
2. Okay
3. Thanks
4. Call you later
5. Send more info
6. Yes
7. No
8. Meet me at
9. Miss you

Jaha, det kanske är en smart tidssparare, tänker ni. Men va fan – det är ju inte de längsta och mest komplicerade meningarna man slipper skriva. Hur ofta skickar man iväg ett sms med bara ordet ”No”? Och om man nu vill det kanske man orkar skriva de två bokstäverna själv. Och ännu värre – hur mycket betyder ”Miss you” om man inte ens kan formulera det själv?

Fast bara för att det är så dumt kommer jag förstås att använda de här alternativen så mycket som möjligt. Kanske i kombination. Eller allra helst som svar till någon som också bara använder dem. Eller vad sägs om:
- Miss you
- Thanks

Eller
- Send more info
- No

Undrar vad som mer döljer sig i min mobil. Kan bli en jättespännande upptäcktsfärd att lära känna den.

Kontinentala vanor kommer till nytta

Min goda inflyttningspresent.

Är verkligen glad att jag vande mig vid kontinentala mattider när jag konstant hängde med spanjorer under mitt år i Mellanöstern. När Ariel och jag sågs i söndags sa han ”sen lunch”. Han kom vid 18-tiden. Idag har vi pratat om vanlig lunch som från början skulle vara kl 14.30-15. Nu är klockan fyra och jag väntar fortfarande.

Passar på att äta lite av det fantastiska bröd jag fick i inflyttningspresent. Annars föreslog jag att om han blev väldigt sen så borde vi passa på att ta den där pizzaturen han har pratat om. Ariel vill nämligen visa mig New Yorks Topp 5 Pizzaställen. Och även om jag gillar idén så är jag galet nog inget stort pizza-fan. Så jag har sagt att jag måste vara vrålhungrig för att det ska bli lyckat. Lunch kl 16.30-17 borde räknas som vrålhunger-territorium.

Oj, nu kom ett sms. ”Jumping in shower. Going as soon as possible.” Hallelujah!

Kines-take-out har poppat till sig

Efter allt shoppande kunde jag inte tänka mig någon annan mat än flottig kina-take-away. Från alla filmer och tv-serier har man ju fattat att det finns en på varje hörn i den här stan.

Men då kan jag berätta att det inte stämmer. Eller så är det ett svart hål för kinarestauranger just runt 11th St och Broadway. Jag promenerade först västerut men kvarteren låg rätt öde så här sent på kvällen. Ner i East Vilage finns ju i alla fall en massa restauranger men alla asiatiska jag stötte på var antingen japaner eller nudel-specifika hak. Efter att nästan ha avslutat mitt varv dök jag till slut på Yummy House inte alltför långt hemifrån. Av alla grejer i New York trodde jag ändå aldrig att det var just en kinakrog jag skulle springa runt och leta efter i 20-30 minuter.

Fyndigt eller miljöosmart?

Väl hemma när det var dags att packa upp min tripple delight kunde jag inte låta bli att fnissa till när jag såg rispaketet. Vet inte om det bara är Yummy House som flashat till det lite eller om alla kineser i New York numera kör med bärhandtag på rislådan! Vad ska det vara bra för? Allt kom ju ändå i en stor brun pappåse. Och ska man ta alla saker för sig så behövs väl samma typ av handtag på den andra förpackningen också.

Det påminde mig lite om när vi beställde pizza när jag pluggade i New Jersey för nio år sedan. För att osten inte skulle fastna i taket på lådan kom varje pizza med en liten plastbit som såg ut som ett två centimeter högt bord. Den ställdes med sina tre ben mitt i pizzan för att hålla locket borta.

Det är ganska gulligt när nån tänker till så här, men i den klimatera vi befinner oss nu känns alla extra-bitar på snabbmatsförpackningar väldigt onödiga.

Billig underklädesshopping – Century 21

Del av mitt sparsmakade möblemang nu.

Anledningen till att jag var nere vid Ground Zero var att jag skulle till Century 21. Alla som varit i New York känner säkert till det här stället – varuhus med flera våningar fyllda av rabatterade märkeskläder.

En del av innehållet i shoppingpåsarna.

Själv tycker jag den största guldgruvan här är underklädesavdelningen. Massvis med behåar att välja på för 50-80 kr (6-0 USD) och trosor för 25-30 (runt 3 USD). Känns som det kommer bli en tradition när jag är här att plocka på mig en hel hög, för att sen kunna göra en riktig utsortering hemma. Idag blev det 6 par trosor, 3 behåar, ett nattlinne och 3 nylonstrumpbyxor för 550 kr (65 USD). Glöm det där med dyr dollar. Det finns massor av fynd att göra här fortfarande.

Ett tips är dock att inte gå hit sista dagen. Man får nämligen inte prova några underkläder alls ens utanpå andra kläder. Däremot får man konstigt nog byta dem. Så det är bara att shoppa loss och sen gå hem och se om det passar – och då är det bra att ha en dag om man vill lämna tillbaka något.

En sak som däremot blev nytt för mig den här gången, var ett besök i källarvåningen. Inte så konstigt eftersom det är här prylarna för hemmet finns. Jag har ju redan gått lös på IKEA så det var inte mycket jag behövde. MEN – jag hittade en yogamatta, något jag ändå tänkt köpa (18 USD/150 kr). Nu ligger den i vardagsrumsdelen hemma, som plötsligt känns mycket mer möblerat.

Futuristiska, spöklika ground zero

Besökte Ground Zero första gången när jag var här i oktober 2007. (Gången innan jag var i New York stod tvillingtornen kvar.) Det slog mig redan då, alltså 2007, hur ”bra” platsen gör sig på bild. Det väldiga hålet gör att man ser skraporna runt om mycket tydligare och konstruktionen av det nya som pågår, gör att det alltid finns siluetter av lyftkranar att fånga. Det är coolt, futuristiskt, men också spöklikt och lite apokalyptiskt att stå här och titta.

De här bilderna tog jag med min enkla pocketkamera när jag stannade till med shoppingkassarna i någon minut. Mer behövs inte.

Mejlar resemagasinen

Det är vad som står på schemat idag. Fick många bra kontakter på TUR-mässan och nu när jag kommit i ordning i New York är det dags att höra av sig. Kanske kan leda till några jobb.

Precis som jag hoppats

Godaste pommes fritten i stan får man på stället som heter just Pommes Frites. Jag valde parmesan-pepparkorn-dipp, men man får prova flera olika och sen välja. Ligger på 2nd Ave.

Ariel håller upp drinkarna Angel's Sling och Serenity på speak-easyn Angel Share.

När jag villa fota av ingången till Nublus för att komma ihåg hur den såg ut tyckte Ariel att det här var ett smart sätt att minnas att det var just n-u-blus det handlade om. Fiffigt.

Mötet med Ariel blev precis så bra som jag hoppats. Vi började kvällen här och han berättade om lägenheten, vad han fixat, hur mycket kärlek som låg bakom, hur han använt de olika utrymmena – och det känns ännu mer som ett hem nu. Kanske har något att göra med att det verkar som om jag får bo kvar här året ut. Hey!

Jag kanske till och med kan köpa en madrass så jag kan ha gäster…

Sen gick vi på favvorunda. Ner mot East Village. Bara en massa doldisar. Gamla klassikern Angel Share som ligger bakom en anonym dörr inne i en kinarestaurang och som gör grymma cocktails. Vi tittade in på PDT som man når genom telefonkiosken inne på en korvmoj. Och till sist var vi på Nublus, halvgrungig lokal med livescen – ikväll experimentell jazz. Drack organiska smakrika ölen Peak. På vägen hem stannade vi till vid belgiska pommes frites-haket, där man kan beställa riktigt krispiga pommes och välja mellan säkert 20 olika dippsåser. Normalt är det kö utanför men det slapp vi ikväll.

Men det bästa med kvällen var som vanligt att hänga med Ariel och få inblick i hans tankar om livet. Ikväll blandades det med mycket NY-anekdoter, som jag förstås gärna tar emot.

Mer info om ställena vi var på och bilder kommer inom ett dygn.

Ärliga New Yorkare

Eller i alla fall ärliga grannar. Så här såg det nämligen ut när jag kom hem efter en dag på stan och skulle öppna ytterdörren.

Och självklart var det inget som saknades inne i lägenheten. Nog för att det inte finns några möbler eller nån platt-tv att sno, men väl min fina MacBook Pro.

Äntligen Ariel!

Snackade länge med Ariel igår, bland annat sa han åt mig att hålla utkik efter en Earth Hour-fest i kvarteret eftersom Earth Hour-ambassadören Edward Norton bor här i krokarna. Jag höll mig dock i midtown de här timmarna så nån sån kändisspotting blev det inte.

Men viktigare än Norton är att jag ska träffa Ariel idag. Det betyder att jag får återse en mycket nära vän som jag inte träffat sen han var i Sverige i oktober. Men det betyder också att jag kanske får lite bättre koll på hur länge jag får bo i hans lägenhet. Och sen ska han visa mig sina favorithak i området och kanske presentera mig för några grannar på riktigt. Har ju redan träffat de flesta i hissen men det är ju inte så man bara går och ringer på för att fika hur som helst.

Svårt att missa grannens dörr.

Förresten fick jag när vi snackade i telefon en liten insight till vilka grannar jag har. Mittemot (med en dörr som är svår att inte lägga märke till) bor en man med asiatiskt utseende. Ariel berättade att de gärna bjuder in på ett glas vin men att man inte får fastna. Frugan tål inte alkohol så bra och hon nyper gärna alla manliga grannar i baken. Richard är en annan som jag hört talas om förut, han benämns ofta som den snygge grannen. Tror inte jag har sett till honom. Det borde jag ju komma ihåg.

En mörk Empire State – Earth Hour

En del neonskyltar var nersläckta men det var knappt så man såg dem bland alla andra blinkande lampor.

Empire State Building ställde upp på miljön.

Kände att det räckte med en sen utekväll på fredagen så lördagkvällen blev lugn. Men självklart ville jag ut och titta på stan under Earth Hour. Empire State Building släckte sin fasadbelysning och även en del av neonskyltarna på Times Square var svarta en timme. Men det vore lögn att säga att stan låg i mörker. Säkert 80 procent av all reklam var på som vanligt och den är förstås så distraherande att man knappt ser de svarta luckorna emellan. Men det var en del folk som samlats med kamerorna i högsta hugg för att fånga ögonblicken.

En latte på Union Square

Eftersom mina egna vänner lyser med sin frånvaro för tillfället har jag börjat ta kontakt med mina kompisars kompisar. Daniel har jag fått via min syssling Marie och på lördagen hade vi tid för en första liten träff. Det blev en latte på Union Square där vi diskuterade fördelarna med att bo på Manhattan jämfört med Brooklyn, när det är okej att krama folk man inte känner och Bahamas-öar.

Tänk, jag reflekterade inte ens över att vi satt ute med vår kaffe och i bara en tunn kavaj. Känns skönt att få rätt mot alla som sagt att New York flyttar man väl inte till för värmens skull. Det stämmer ju till viss del, men det är ändå mycket varmare än i Stockholm. Våren kommer tidigare och sommaren varar in i september-oktober.

Union Square är förresten extra trevligt på helgerna när bondemarknaden håller på. Man kan köpa frukt och grönt, honung, marmelad, blommor – det mesta i farmarväg.

Pub crawl i Williamsburg på fredagkvällen

Ingen dålig deal för 50 spänn.

Hade lagt ut ett par krokar hos mina än så länge få kontakter för att få något att göra på fredagskvällen, men det passade inte riktigt. Jag är fullt medveten om att det kan ta mer än 2 dagar att få tillräckligt många vänner så att man alltid har något kul på gång, men just den här kvällen kände jag verkligen för att hitta på något. Och då kom jag att tänka på couchsurfing, denna eminenta sajt där man både kan få nånstans att sova gratis när man är på resande fot, men framför hitta folk att hänga med när man är ny i en stad.

Tror vi soffsurfare var hälften av alla gäster på Alligator Lounge.

Mycket riktigt – soffsurfarnas New York-grupp tänkte dra ihop folk för en pub crawl i Williamsburg. Bara tre stationer bort från min närmsta t-bana var det en baggis att åka dit. Jag gick av vid gamla kära Bedford Avenue och det fullkomligen sjöd av liv. Det är verkligen ett schysst område för en fredagsöl.

Vi började på Black Betty som har happy hour med 5 dollarsdrinkar mellan kl 18 och 20. Nästa stopp Alligator Lounge bjuder på gratis pizza när man beställer en öl. Rätt prisvärt för 6 dollar. Vid det här laget var vi säkert 20-30 pers i soffsurfgänget. De allra flesta bodde i New York och hade kommit för att träffa varandra, men vi var en liten grupp utlänningar också. Det var för många namn för att komma ihåg alla, men jag pratade med flygvärdinnor, skådisar, modefotografer och restaurangexperter. Blocket är fullt med mailadresser till nya potentiella polare och jobbkontakter. Joe She som organiserade det hela kommer nog att vara med i en artikel jag ska skriva nästa vecka till exempel. Så man får nog säga att det var en lyckad kväll på alla sätt och vis.

Vi gjorde förresten två stopp till innan jag kände att det var dags att ta tuben tillbaka till Manhattan. Det första hade jag varit på redan, delar av mitt Halloweenfirande här år 2007 tillbringades på den här baren med står innergård. Sista stoppet blev Barcade, en blandning av en bar och en spelarkad med alla de gamla klassikerna som Pacman tex. God öl hade de också!

Sommar i East Village

Typisk East Village-vy. Den grönskande butiken gjorde sitt för att stärka vårkänslorna.

Innehållet i påsarna.

”Det står att det ska bli 18 grader i NY idag. Kan inte stämma.” skrev jag på Twitter på fredag morgonen. Men visst stämde det. Det var en underbar dag. Var bara tvungen att vara ute och ville inte alls sitta inne och blogga.

Efter att jag lämnat kameran gick jag längre ner i East Village. Det var precis som jag kom ihåg det. Fullt med färg och folk. Billiga grönsaker såldes i gathörnen. Mysiga caféer, enkla matställen och roliga second hand-butiker ligger på rad.

Jag gick till Russos delikatessbutik som jag upptäckte sist jag var här år 2007. Det sköts av mexikaner men varorna är mer sydeuropeiska. Här finns en massa goda ostar, korvar, bröd och oliver men är långt ifrån så dyrt från ställen med adress i Little Italy. Jag gick loss totalt och köpte pecorino, tallegio, fetaost och spansk manchego. Sen blev det några burkar med oliver och marinerade kronärtskockshjärtan också. På vägen hem stannade jag till vid Warehouse Wines på Broadway. Riktigt stor vin- och spritbutik med hur mycket som helst att välja på och väldigt hjälpsam personal.

Radade upp allt när jag kom hem och det kändes verkligen som helg!
———————
Russos ligger på 11th St mellan 1st & 2nd Ave, väldigt nära hörnet av 1st. Jag handlade tallegio, pecorino, manchego, feta, oliver, kronärtskockor, bröd, rosmarincrostini för 37 USD (300 kr).

Reparation av kameror

Började dagen med att vara lite duktig och testa min videokamera. Den har strulat lite fram och tillbaka och tyvärr var det illa nu. Bara att ta den till reparation!

Har använt mig av Phototech två gånger tidigare och de har varit riktigt bra och prisvärda. Man betalar bara 200 kr för att få en koll och kostnadsförslag och sedan lagar de på plats och det tar sällan ens en vecka. När jag lagade min lilla Canon IXUS 850 förra året blev slutnotan hälften av vad det skulle kostat i Sverige.

När jag kollade upp exakta adressen visade det sig att det låg bara ett par kvarter från min lägenhet. Det är rätt skönt att slippa sätta sig på tunnelbanan med en dyr videokamera. Tyvärr hade Phototech slutat göra videokameror (de håller sig enbart till stillbildskameror nu). Men de rekommenderade ett annat ställe runt knuten. Jag hoppas de kan göra ett lika bra jobb, men det lät lite oroande att det var en PAL-kamera och inte NTSC pga att alla reservdelar kanske inte finns.

Hoppas hoppas. Annars blir det svårt att jobba.