Mega-rea

Någon månad innan jag flyttade till New York gick tydligen musik- och elektronikkedjan J&R i konkurs. Deras stora butik vid Union Square (som jag nämnt i min NY-shoppingguide) har stått tom.

För några dagar sedan var det dags för nästa. Virgin Megastore som ligger precis bredvid ska även den slå igen. Just nu har de 40 % rea på allt – CD, DVD, kläder, böcker – tom med iPods. Jag gick dit för att kolla efter första säsongen av Gossip Girl. Har inte sett serien men de har börjat med en sådan sighseeingtur här i New York så jag känner att jag måste sätta mig in. Men tyvärr är inte filmer så billigt i USA längre. Gossip Girl kostade 60 USD innan rabatten och jag såg flera av filmerna prisatta till 30 USD och då hjälper inte 40 procent mycket. Jag är en sån som helst passar på att köpa de filmer som kostar 50 spänn och serier för 99 kr/säsong.

Musiken var det däremot lite bättre ställt med och av någon anledning fick jag för mig att passa på att ta det första steget in på jazz-, klassiskt- och operascenen. Så nu sitter jag hemma med Madame Butterfly i högtalarna. Det var många år sedan jag såg den men jag minns att den gjorde starkt intryck. Jazzen fick Miles Davis stå för och det klassiska blev en nybörjarsamling med en del trevlig Bach på bland annat..

Men för att jag inte skulle känna att jag helt tappat mina indierötter så fick Karin Dreijers (the Knife) soloalbum också följa med hem.
—
För er som vill passa på är det alltså Virgin Megastore i hörnet 14 St och Broadway vid Union Square. iPod nano på 16 GB går på 119 USD och finns bara kvar i guld.

Second hand-shopping

Fina smycken i butken Red.

Idag har jag varit runt East Village för att kolla upp en del second hand-butiker. Ska skriva en artikel med en del tips, men saknade ett par bilder och exakta adresser. Jag upptäckte faktiskt ett par nya som jag inte sett förut. Red hette en superelegant på East 7th Street. Den kan ha legat där ett tag för om det inte hade varit för jobb skulle jag nog inte gått in i den – aningen över min budget. Laia var med och höll upp ett grått linne med paljetter på.
- Gissa priset?
- Jag vet att det är dyrt här, ja…
- Nästan 1000 dollar!

Ett nytillskott som är mer i min prisklass är Hamlets Vintage på Bleecker Street, egentligen i Greenwich – inte East – Village. Många fina skor och klänningar även om inredningen inte var så inspirerande. AuH2O (även den på East 7th) hade jag inte heller sett förut. En ganska liten butik med inte så många plagg att välja på, men tanken var inspirerande – miljövänligt och återanvända material. På Avenue A låg en helt okej Thrift-butik också, Monk, och här var priserna bland de lägsta jag sett i New York, från 5 USD för toppar och 15 för skor som ibland såg rätt oanvända ut.

Hela artikeln med alla tips ska jag länka till när den kommer ut på webben.

Många glada Barca-fans i New York

Så här glad blev i alla fall Laia när matchen var slut.

Tog en paus från allt skrivande för att se Champions League-finalen mellan Barca och Manchester United. Det enda fotbollslag som verkligen kan få igång mig är svenska landslaget men om vi inte pratar landskamper så är det Hammarby som gäller inom Sverige och Barcelona i Europa. Tur det eftersom vännen Laia här i New York är ett helgjutet Barca-fan sen födseln. Enligt henne skulle hennes pappa tåla vad som helst hos hennes pojkvänner förutom att de håller på något annat fotbollslag. Han är tydligen ännu mer fan och kan inte ens se riktigt spännande matcher som den idag utan brukar gå ut med hunden. En gång hade hon hittat honom under sängen under en final.

Riktigt så hängiven är som sagt inte jag, men det var galet bra stämning på baren None i East Village. Totalt proppad med folk, 99 procent var Barca-anhängare. Och vid de två målen (slutresultat 2-0) blev man inte mindre än döv av alla glädjevrål.

Dollarn nere på 7,50

De senaste 10 dagarna har dollarn legat en bra bit under 8 kr, före helgen sjönk den till under 7,50. Börjar bli köpläge!

För mig som får alla inkomster i kronor och har alla utgifter i dollar gör kursen stor skillnad. Som högst har den legat på 8,70 kr under min tid här. Har man utgifter en månad på tex USD 3000 vilket får räknas som ganska normalt så blir det en skillnad på 3600 kr på kontot. Det är inte litet det!

NY med Lisa – dag för dag

Gör samma sak med veckan som Lisa var här och hälsade på. Alltså går igenom höjdpunkten varje dag.

• Fredag 15 maj: Cats On Fire spelade på Don Hills i West Village, som del av New York Pop Fest. Satan vad bra de är. Lisa lyckades hålla sig vaken till 02, trots att hennes kroppsklocka alltså var åtta på morgonen och hon flugit över Atlanten. Det måste betyda något.

• Lördag 16 maj: Little India i Queens. Faktiskt första gången jag är i Queens så det kändes speciellt. Lisa handlade klirriga armband till Bolly-dansen och köpte en DVD med en – som vanligt – vansinnig handling: En man ska precis gifta sig men ett missförstånd får honom och tro han fått cancer. Han försöker dumpa fästmön för att hon ska slippa sörja sen och låtsas till slut var kär i en fotomodell. Modellen blir förstås kär i honom och har en galen bror med en pistol. Osv…

• Söndag 17 maj: Det var kallt men vi hittade en liten fransk bistro med riktigt god och prisvärd mat. Eller vad som sägs om tvårätters (soppa och perfekt tillagat kött med ratatouille) med ett glas vin för 185 kr. Parigot heter stället och det ligger längs Lafayette i SoHo.

• Måndag 18 maj: Promenad över Brooklyn Bridge. Men min höjdpunkt var nog att vi gick och såg The Soloist som jag ska recensera för MovieZine. Första jobbet för dem. Och första jobbet jag fick gjort den här veckan. Kul!

• Tisdag 19 maj: Utan tvekan det jag nämnt i det här blogginlägget. Pjäsen Exit the King var något av det roligaste jag sett på teater så länge jag kan minnas. Sista datumet den går är 14 juni, så är du i New York innan dess – passa på!

• Onsdag 20 maj: Sol och 27 grader varmt. Inget kan då slå en picknick i Central Park. På vår filt fanns en god pastasallad, feta-oliv-dip, färskt bröd, rökt makrill, nachochips med salsa och creme fraiche, vindruvor och jordgubbar. Och en flaska vitt som vi gömde i pappåse på vanligt vis.

• Torsdag 21 maj: Besökte galleri-vernissage i Chelsea. En del kul konst. Mycket gratis vin, och tom lite bubbel!

• Fredag 22 maj: Bakis efter rolig festarkväll i Meatpacking District så det blev Central Park och filten igen. Höjdpunkten var när jag läste högt ur boken ”Protokoll för normalt beteende”. Rekommenderas. Var tvungen att ta många pauser för att fnissa klart.

• Lördag 23 maj: Lisas hemresedag så vi hann inte mer än att dra filten till Washington Square Park och ligga där ett tag. Kul att se alla ungarna bada i fontänen i värmen.

Bahamas – dag för dag

Eftersom jag slarvade med bloggandet kommer här ”Dagens höjdpunkt” från mina resterande Bahamas-dagar. Vi hade ju redan klarat av ankomsten till Harbour Island söndagen 10 maj.

• Måndag 11 maj: Måste vara ankomsten till mitt boende Morgans Bonefish Harbour på ön Eleuthera. Jag såg klippan från andra sidan byn och hoppades, hoppades att det var den. Och det var det. Min stuga ”Starfish” var supergullig och en liten trappa ledde rätt ner till vattnet där det fanns miljarder med fisk att snorkla med. Blev ju inte sämre av att han som vaktade stället och den andra gästen som råkade vara kock, fick för sig att grilla hummer och bjuda på.

• Tisdag 12 maj: Becca och Geraldine som jag träffat på Harbour Island kom över och vi såg hela Eleuthera med bil. Höjdpunkten kom direkt vid första stranden Goulding Cay. Jag tror jag tog samma foto 100 gånger. (Nu min Facebook profilbild).

• Onsdag 13 maj: Lätt att hitta dagens – eller rättare sagt kvällens – höjdpunkt. Drog över till Harbour Islands uteliv och hittade dansante Cleveland. Man kunde inte tro det när man såg honom först men oj, vad han kunde svinga mig. Vansinnigt roligt!

• Torsdag 14 maj: Dags för hemfärd. Spenderade största delen av dagen ombord på flygplan. Men de första var faktiskt en höjdpunkt. Nio rader, ett säte vid varje fönster på varje rad och man kunde inte gå raklång i mittgången. Piloten lutade sig in och sa ”Nödutgångarna är här framme. Nu kör vi!”

Bloggen uppdateras inom kort

Idag åker Lisa hem, så jag kommer snart att ha tid för bloggen och annat jobb igen. Så länge kan ni läsa mina senaste inlägg om Florida och Bahamas på Travelstarts blogg.

I also write them in English for their South African blog.

Veckans kändisspotting: En hel drös

Ska skriva mer på bloggen här snart, men eftersom Lisa är här nu så går all icke-jobb-tid åt till annat. Men måste i alla fall snabbt nämna gårdagens kändisspottingar.

Jag, Lisa och Ariel var på väg från hans lägenhet till Barrymore-teatern för att se Exit the King. Bara genom pjäsen skulle vi ju få se Geoffrey Rush, Susan Sarandon och Lauren Ambrose (Six Feet Under). Känns stort att ha dem på scen framför sig. Men redan på väg blev vi omsprungna av Melanie Griffith och Antonio Banderas hand i hand.
- Ska de se samma pjäs? Är vi sena?

Såg dem aldrig under föreställningen. Däremot hade Dustin Hoffman valt samma tisdagsunderhållning och kom knatandes upp i gången.

För övrigt var uppsättningen super! Den går bara ett par månader så skynda, skynda ni som har chansen. Rush är helt makalös som han äger scenen. Och jag skrattade faktiskt så tårarna rann vissa stunder. Magiskt!

Celebrity island

Förstår varför de som har råd åker till den här stranden på semester - men faktum är att än så länge kan du har råd också. Det är inte billigt men överkomligt.

Efter Nassau bar det av till Harbour Island som ligger västerut i Bahamas-ögruppen. När man anländer känns det som en super-paradisisk, lugn ö med en liten gullig Bullerby till huvudort.

Men det verkar också vara ett tillhåll för superrika och superkända. Norr om byn Dunham Town går en väg som kallas Billionaire Road och här ligger lyxkåkarna på rad. Många äger marken både till höger och vänster om vägen så att de både kan titta på soluppgång och solnedgång över vattnet. Uma Thurmans nuvarande pojkvän, vad han nu heter, har ett av ställena. Förra ägaren till USA:s H&M ”The Gap” har ett annat. Jag fick kika in i ett tredje ställe och där hängde en liten fotovägg med en bild på ägarinnan och Robert De Niro. Har ni förresten också märkt att vissa kändisar dyker upp igen och igen i min blogg?

Den enda riktiga ”kändisspottingen” var dock att jag träffade en av manusförfattarna till Sopranos på en strand en båttur bort. Inte visste jag vem han var så vi pratade om var vi bodde i New York.
- Jaha, Tribeca, det är ju fint, tänkte jag.

Titta inte nedåt!

Kände att jag publicerat lite för många härliga beachbilder här på bloggen, så nu bjuder jag på något helt annat.

Hörde nån gång att mattorna i casinon är extra gräsliga så att folk inte ska titta ner, utan istället hela tiden se spelmaskinerna omkring sig. Vet inte om det stämmer, men om det skulle vara så så har i alla fall casinot mellan Sheraton och Wyndham Hotel i Nassau lyckats. Det kan väl inte bli mer kräk-känsla än så här?!

Kolosshotell, delfiner och lila tå

Galna Atlantis med mega-vattenrutschbanor.

Har varit utan dator ett dygn nu, så kör en snabb sammanfattning:

• Har sett de viktigaste sevärdheterna i downtown Nassau, inklusive ett gammalt trähus där Ian Fleming bott och ett piratmuseum.
• Besökt Atlantis – ”hotel goes Disney”. Undervattensvärld, pooler, forsfärd och vattenrutschkanor i ett.
• Ätit Hog Snapper på restaurangen Poop Deck. Mystiska namn, men utsökt.
• Simmat med delfiner, kramats med sjölejon och latat mig i hängmatta på liten paradisö utanför Nassau.
• Och brutit tån, ja. Smällde den i balkongtröskeln. Sånt gör alltid ont men brukar gå över efter 5 minuter. För mig har det bara blivit värre. Och att knata runt stora hotellkomplex och klättrat över broar har inte gjort saken bättre. Så nu är det nog dags för pool och strand här på härliga Sheraton Hotel.

Man hinner mycket på 24 timmar eller hur!

Snorkeltur på Bahamas

Hyfsad undervattensbild, tycker jag.

Jag är som sagt på Bahamas nu. Rivstartade första dagen med att hänga med på en snorkeltur från Stuart’s Cove. Har ju redan testat undervattenspåsen till kameran, men idag vågade jag använda min nya kamera under vattnet. Det funkade alldeles utmärkt. Det är alltid svårt att få bra ljus, fokus och beskärning på undervattensbilder så jag knäppte iväg en massa. Några blev riktigt hyggliga ändå.

Shit, vilken stress!

En av sevärdheterna jag hann avverka. Key West har inga naturliga stränder, de är konstgjorda. Men inget att klaga på ändå, tycker jag.

Hade allt planerat in i minsta detalj. Jag skulle gå upp tidigt i Key West för att kunna unna mig en timme vid poolen i en skön solstol. Av någon konstig anledning hade jag så mycket för mig i Miami att jag aldrig hann lata mig. Vid 10.30 skulle jag checka ut, kolla in Hemingways hus och ta ett dopp vid stranden. Kl 12 skulle jag sitta i bilen och köra mot flygplatsen.

Allt funkade rätt bra fram till min utcheckningstid. Men när jag packat allt så att flygkläder låg nära till hands och ömtåligt i handbagaget och i princip var på väg ut genom dörren, så kunde jag inte hitta bilnycklarna.

Jag vet att det mesta har en förmåga att försvinna i min handväska. Men efter att ha tömt den på allt innehåll så började jag svettas lite. Jag kollade under sängarna, i badrummet, i kylen. Jag packade om alla mina väskor, skakade ut varje klädesplagg, öppnade varje broschyr – men ingenting. Klockan tickade. Jag sprang ut och kollade att bilen stod kvar – någon kunde ju ha snott både nyckel och bil – och försökte kika in om jag låst in dem, men inte då.

Jag insåg ju att nånstans måste de förbaskade nycklarna finnas, men jag hade inte tid att ta det lugnt. Flygtider måste passas helt enkelt. Så det blev bara till att ringa Dollar. Som tur var hade de kontor i Key West, och ännu mer tur var att den förbaskade ”Road Safe”-försäkringen som de tvingat på mig, skulle täcka nyckelförlusten ner till sista kronan.
- Det var smart att du tog den, sa kvinnan i luren. ”Smart, my ass,” tänkte jag. Den var ju obligatorisk!

Allt ska i alla fall ordna sig nu, och i tid för mig att köra till Miami. Och självklart, ett par minuter efter att de ringt och bekräftat att låssmeden var på väg så hittar jag nycklarna – i samma väska som jag vänt ut och in på. Visade sig att av de 6 olika facken så hade jag bara kollat 5. Och av någon konstig anledning hade jag lagt nycklarna i det fack jag aldrig använder. Men hur i hela friden kunde jag ha misslyckats med att hitta detta fack under den timme jag letat??

Det var i alla fall pinsamt nog för att jag bara skulle smita ut från hotellet, där jag lyckats involvera halva personalen, och säga att jag skulle möta hjälpen utanför. Låssmeden hade jag förstås ringt och avbokat, men det behövde ju inte hotellet veta.

Tyckte att nyckelfyndet var tursamt nog så jag unnade mig att köra förbi stranden och Hemingwayhuset i alla fall, trots att det var lite stressigt. Vad som helst kan ju egentligen hända när man ska köra så långt som 4 timmar. Och i Florida City, 40 minuter från flygplatsen, händer det. Vid ett rödljus dyker en man upp bredvid min bil och pekar på däcket. En kvinna i bilen bredvid gör samma sak.
- It’s almost flat, dear.
Och det var det. Punka, tänker jag. Hur är det möjligt? Och hur har jag kunnat köra med så lite luft utan att märka?

Jag är ju inte jättevan vid bilar, och har faktiskt aldrig fyllt på luft nån gång. Inte för att det är svårt, men jag kunde ju inte tro annat än att när ett däck är nästan platt så är det punktering. Kände kallsvetten över att behöva ringa Dollar igen, med en annan ”Road Safe Situation”

Som tur var så höll sig luften till flygplatsen. Jag var i lagom tid och kom med planet. Men återigen tänkte jag på att en vacker dag kommer jag få lida för att jag tar det här med flygningar så lätt nu för tiden. När man var mer ovan så stressade man väl upp sig flera dagar i förväg. Nu tänker jag bara ”jag hinner” hela tiden.

It’s gonna come back and bite me in the ass some day!

Skriver från Key West

Sitter nu och skriver på Radissons hotell i Key West, en väldigt turistig men ändå mysig liten ort.

Framför allt är det en väldigt vacker biltur hit. Bilden är från en av stränderna man passerar. Det ljusgröna stråket ut i vattnet är väldigt grunt, knädjupt ungefär. Såg några som promenerat flera hundra meter ut med kläderna på. Häftigt!

Tänkte förresten nästan klicka i Karibien som kategori istället för Florida. Det känns som om man lämnat USA här – mycket mer avslappnat gung.

Undervattensfotografering

Så här blev bilderna på en av rockorna vi såg med min nya fotopåse. Helt okej!

Har länge velat börja med undervattensfotografering. Dels är världen där under så vacker att jag vill dela med mig av den och dels så är det bra att kunna fota av djuren man ser för att sedan kunna fråga experter vad man sett.

Men än så länge har jag bara testat med engångskameror och det blir alltid så grumligt och tråkigt resultat. Inför Florida-resan hade jag därför införskaffat en vattensäker kamerapåse. Och på måndagen var jag på kajak- och snorkeltur och fick användning av den. Vågade inte stoppa in nya kameran så här första gången, men min gamla Canon Ixus 850 fick riskera livhanken.

Det gick alldeles utmärkt! Kameran överlevde. Och bilderna blev hyggliga, åtminstone bättre än med engångskamera. Fast det var nästan omöjligt att se vad man fotade, blev mer en chansning.

—

Turen jag var på kan förresten rekommenderas. Vi utgick från Crandon Park på Key Biscayne söder om Miami Beach. Man paddlade längs med ön i det grunda vattnet tills fossilrevet nåddes. Här blev det snorkling och den var förvånansvärt bra. Jag fick se en nurse-shark, en liten söt bläckfisk, hummer, baracuda, olika snäckor och rockor. Paddlingen var också härlig i det soliga vädret och man kände att man fick öva armmusklerna lite.