För alla som känner mig så vet ni att jag är i Sverige just nu. Därför kommer bloggen endast uppdateras sporadiskt.
Men jag kan ju passa på att bjussa på min artikel på Backpacking.se om alla gratisaktiviteter i New York. Om nu någon är på väg dit så är det ett jättebra sätt att ha kul på samtidigt som man sparar pengar.
Och om ni inte sett det än så har jag en del bra New York-länkar här i högerspalten på bloggen.
Landade i morse på Arlanda och nu blir det en månad i Sverige. Rivstartade med att träffa familjen direkt på morgonen, och sen (efter en lång siesta) igen på kvällen. Nu när klockan är nästan midnatt (kl 17.44 i New York) och jag är trött känns det som om jag kommer att slippa jetlag, men så väl kan det väl ändå inte vara?
Nu har jag fått reda på namnet på klubben där jag var i april nån gång. Jag skrev om det här. Det måste ju vara samma ställe, i alla fall om man ser till allt jox i taket.
Det var Joe som föreslog att vi skulle dit ikväll och när jag slog in adressen han gav mig kände jag genast igen mig på kartan. Kom inte ihåg att det var just på Flushing Ave, men det var definitivt i de krokarna.
Nu till kruxet – var väldigt sugen på att gå till den här klubben igen, men det är svårt att inte tappa sugen. Klockan är nämligen 00.20 och jag är hemma själv. Lätt att bli trött när det tar sån tid innan de hör av sig. Men jag vet ju att det här inte är ett ställe att gå till före midnatt. Sist var vi ju där till 06 eller nåt sånt.
—
Så alltså, klubben heter Rubulad. Adressen är 338 Flushing Ave och det är säkert 15 minuters promenad från närmaste tunnelbana så taxi kan rekommenderas. Läste på någon sajt att klubben inte har någon webbsida så man får istället hålla örat mot marken. Gillade det uttrycket.
Det har varit non-stop sen den 25 juni då nyheten om Michael Jacksons död kom. Första gången jag hörde det var vid lunchtid dagen efter. Satt på trapporna utanför Metropolitan Museum då en gatumusikant började spela ”Bad” på sin saxofon.
På kvällen var jag på en bulgarisk klubb i Lower East Side. På övervåningen spelades zigenarmusik och det var ett otroligt drag. Men på undervåningens dansgolv kördes ett par Michael Jackson hits. Och så har det fortsatt. Man hör det i bilar som åker förbi, i butiker, i barer. Och soffsurfarna har redan bjudit in till MJ-tribute kväll. Folk kan inte få nog av hans musik just nu.
Lite lustigt var det därför att när jag träffade några kompisar på en bar i Lower East Side på lördag eftermiddag och vi började prata om MJ sa en av tjejerna ”Va, är Michael Jackson död? Aha, det var därför de bara körde hans låtar på baren jag var igår…”
Hur man har kunnat missa alla nyheter på internet, alla förstasidor på tidningarna, inte hört någon prata om det ute eller på tunnelbanan och inte snappat upp att det var något skumt med all hans musik som spelades överallt, det är helt otroligt. Speciellt om man befinner sig i en sån stor stad som New York.
Var och såg Coppolas nya film, Tetro, i lördags och recensionen har nu legat ute på MovieZine.se ett par dagar. Jag bara älskade den här filmen. Hade absolut inte räknat med att dela ut några 5:or så här tidigt som recensent. Men å andra sidan har jag ju blivit tvungen att dela ut en 1:a också (till Land of the Lost) så det kanske behövdes för balansen.
Har funderat lite på det här med filmbetyg på senaste tiden. Det finns ju många olika skalor – USA använder ofta en 4-gradig medan IMDB använder 10 stjärnor. Och betyget verkar också vara olika mycket värt. Om man tex översatte IMDB:s till en 5-gradig så skulle ju vår svenska 2:a vara nånstans kring 3-5, men det stämmer ju inte alls. En så låg siffra på IMDB skulle betyda att filmen var genomrutten och en 2:a i Sverige kan man ju se om man inte förväntar sig för mycket.
MIN BETYGSÄTTNING
Så jag tänkte bara snabbt gå igenom hur jag sätter mina betyg.
1: Mycket ovanligt betyg. Filmen ska i princip inte ha några försonande drag. Man ska känna att det är totalt slöseri med tid även om filmen är gratis att se.
• Ett kort beskrivande ord för dessa filmer skulle vara ”URUSEL”.
• Nyligt Exempel: Land of the Lost
2: Ganska vanligt för tråkigare actionfilmer och alltför smöriga romantiska komedier.
• Beskrivande ord: ”DÅLIG/INTE BRA”.
• Nyliga exempel: The International (rätt trist action) och He’s Just Not That Into You (irriterande rom-com).
3: Här hamnar så klart många filmer, men känns som ett tråkigt betyg att ge eftersom både halvbra och halvdåliga filmer hamnar här och betygssiffran därför kan vara svår att tyda. Kan ofta vara en ojämn film. En film som har vissa riktigt bra detaljer, men som man ändå inte riktigt gillar. Det är också ofta bättre romantiska komedier, för de hamnar sällan på en 4:a. Bra filmer som inte är tillräckligt speciella, typ Män som Hatar Kvinnor, skulle jag också sätta här. Man går ofta ut från biografen ganska nöjd utan att känna ”Oj, vilken bra film”.
• Beskrivande ord: ”OKEJ” till ”BRA”.
• Nyliga exempel: The Hangover (rolig men ändå för grabbig), Public Enemies (dramatisk men saknar många viktiga element), Pelham 123 (bra thriller men inte värd en 4).
4: Här hamnar de flesta av de filmer jag verkligen gillar. 4:or får filmer där jag gått ut från biografen och varit imponerad, berörd eller kanske lycklig.
• Beskrivande ord: ”MYCKET BRA”.
• Har inga helt nya exempel tyvärr, men på min lista finns Vicky Cristina Barcelona, Låt Den Rätte Komma In, Atonement, Pans Labyrint mfl. Jag har förstås också många gamla klassiker på den här listan. Senast hamnade originalet av Pelham One Two Three från 1974 här.
5: Det ska till något extremt för att jag ska ge en film toppbetyget. Jag har märkt när jag läst andra recensioner att filmer oftare får en jämn ström 4:or. Om de får en eller ett par femmor så brukar många andra ha gett den en 3:a. Jag skulle alltså vilja säga att 5:orna är ett mer personligt betyg, något som har berört mig, men som kanske inte faller den stora kritikerskaran i smaken. Så verkar det tex vara med Tetro, i alla fall hos amerikanska recensenter. Betygen har varit mycket blandade. För mig blev det en 5:a eftersom jag både kom ut riktigt imponerad och påverkad efter visningen och sen tillkom allt det andra, sånt som jag uppskattar i en film. Som det oerhört vackra fotot, dansscenerna och musiken. Det kändes som en film gjord på det sätt som de gjordes förut, som ett konstverk.
• Beskrivande ord: ”WOW!”.
• Nyligt exempel: Tetro. Tidigare filmer på min lista är Nyckeln till Frihet (kan se den hur många gånger som helst), Amelie från Monmartre (annorlunda idé och sorgligt vacker kärlekshistoria) och Eternal Sunshine of The Spotless Mind (Kaufman imponerar ofta, men den här filmen rörde någon nerv i mig också).
Det blev visst inte så snabbt det där. Brukar bli så när jag sätter igång.
—
Tetro kan i alla fall ses på Landmark Sunshine Cinema som ligger på Houston Street i Lower East Side. Det finns ännu inget datum för när den kommer till Sverige, men lyd mitt råd. Ladda inte ner eller köp den på DVD över internet för att få se den fortare. Den här filmen ska ses på bio!
Idag hade nya Michael Mann filmen med Johnny Depp och Christian Bale premiär och jag var där och såg den för att skriva en recension för MovieZine. Ni får läsa där sedan för att få reda på detaljerna om vad jag tyckte men jag kan avslöja att jag blev besviken. Hade så gärna hoppats på att äntligen få recensera en 4-film.
En annan som verkade besviken tidigare är New York Posts recensent. Det blev visst lite bråk med Universal för att han publicerade sina åsikter för tidigt.
