Gratis vinprovning

Är tillbaka i jobb ”mode” nu och det första jag gjorde var att promenera runt i West Village för att ta de sista fotona och anteckningarna som jag behöver för min text om restauranger i området. Har gått förbi Pasita på 8th Ave förut men aldrig tittat in, det har mest sett ut som en enkel restaurang och jag brukar istället gå in på trevliga caféet Snice som ligger bredvid.

Idag blev jag dock stoppad när jag stack in huvudet och bad om ett visitkort. Det visade sig att Pasita är en vinbar.
- Vi har gratis vinprovning på måndagar, sa Ivan bakom bardisken.
Så lägligt, tänkte jag.

Pasita kör sin vinprovning varje vecka mellan 18 och 20 på måndagar. Man får prova 3 viner och samtidigt får man bra information om bakgrund och smaker man kan känna.
Jag fick prova ett friskt Sauvignon Blanc från Uruguay, ett ovanligt spännande rosé från Portugal med ganska tydlig smak av jordgubbar och ett väldigt gott rött vin med skarp försmak och rund eftersmak, en tempranillo från Rioja-regionen.
—
Pasita ligger på 47 8th Ave nära W 4th St. Vinprovningen är helt gratis och man behöver inte köpa något annat även om man förstås blir tillfrågad om man vill köpa ett glas av det vin man gillade bäst efteråt.

Det var visst sex…

…lägenhetskompisar. Inte fem som jag skrev förut. Var och skrev på ansökan idag och betalade depositionen.

Det kommer helt klart att bli en utmaning att bo sådär trångt, men jag ser fram emot det också. Dels ska det bli kul att dela lägenhet med folk, och lära känna nya personer här. Och dels så känns det lite som ett socialt experiment – en utmaning – för mig. Hur kommer jag att hantera en sån boendesituation? Är jag för gammal? Eller kommer det att funka hur bra som helst?

4 x Som Natt och Dag

Har ju inte skrivit några 4 x-listor på länge men här kommer en.

Igår skulle vi åka och bada i sjön som ligger precis vid Burlington, Vermont och när jag låg där i baksätet på den gamla Saaben slog det mig hur olika mina två senaste helger har varit.

4 x Förra helgen i The Hamptons:
1. Var jag klädd i cocktailklänning och högklackat.
2. Satt jag i framsätet på kompisens James Bond-liknande Jaguar.
3. Drack jag champagne och åt hummer.
4. Sov jag i privat sovrum med dubbelsäng i ett hus precis vid stranden.

4 x Den här helgen i Vermont:
1. Har jag på mig flera lager av tröjor. Det ackompanjeras av Cheap Monday-jeans och Converse ute och långkalsonger istället för mysbrallor inne.
2. Ligger jag i det borttagna baksätet som är öppet mot bagageluckan på kompisens Saab som saknar en bit av avgasröret.
3. Äter jag fryspizza och kollar på när kompisarna bakar gräskaka.
4. Sover jag i en utfälld futon i vardagsrummet. En av nätterna delar jag den med Zach som tycker att det är för kallt för att sova i en hängmatta på verandan.

Slutsats. Föredrar inte någon helg framför den andra. Är bara glad att jag får göra så olika saker och får träffa så många olika typer av människor.

Säg hej till 5 nya rumskompisar

Tror att jag har hittat en lägenhet. Eller ett rum i en lägenhet ska man nog säga. Efter att ha kollat i en dryg vecka kände jag att jag inte hade tid att leta runt längre, eller vänta på svar från folk som aldrig hörde av sig. Det här stället gick det däremot fort med. Jag såg annonsen samma dag den las ut, mejlade, fick svar, kollade och tackade ja – allt samma dag.

Nackdelar (om man jämför med annat jag tittat på):
• Hela fem lägenhetskompisar.
• Som alla New York-lägenheter: trång och relativt mörk.
• Inte de mest städade människorna verkade det som.
• Inget fönster i mitt rum. Heller inte ovanligt.
• Ingen tillgång till bakgård eller takterass.
• Inte i East Village.

Fördelar:
• Bra läge nära Lower East Side, SoHo och Little Italy. Och gångavstånd till East Village.
• Nära hur många tunnelbanelinjer som helst.
• Avslappnad, trevlig och social stämning i lägenheten.
• Andra i lägenheten som jobbar hemma ibland. Som att ha kollegor typ!
• Inga problem med att man bjuder över kompisar eller har gäster.
• Har vardagsrum (eller nån typ av utrymme med soffa). Japp, det är inget man ska ta för givet i New York.
• Möblerat. Med inte bara en 90 säng utan 120 tror jag. Skrivbord (så jag kan jobba) och garderob.
• Hyran. Totalt överkomlig för nån som försöker frilansa i en väldigt dyr stad, och åtminstone 1000-1500 kr billigare än mycket annat jag kollat på.
• Höll på att glömma: Total lyx av tvättmaskin och tumlare i lägenheten samt att en städfirma kommer en gång i veckan och det ingår i hyran.

Krasslig

Har blivit sjuk och har inte kunnat jobba på två dagar. Istället har jag legat med en blöt handduk över huvudet för att kyla ner mig.

Känns inte bra att det går åt fanders med min planering när jag inte kan göra det jag ska. Det som däremot är bra är att jag betat av en massa gamla ”måste”-filmer. Har på min sjukbädd sett: Benjamin Button, Milk, Frozen River och The Duchess. Kan rekommendera alla, fast BB var aningen för lång och pretto. Tror att jag grät en smula till alla de tre andra – eller så var det bara ögonen som rann från snuvan.

Duscha i champagne

Hemma i lägenheten i New York har jag ett härligt duschhuvud som imiterar regnvatten. I The Hamptons tas dock även duschandet ett steg längre. När jag kollade in duschhuvudet i strandhuset där såg jag nämligen kunde välja att ställa in det på ”Champagne”.

Hur det såg ut kan ni se på bilden.

Se snobbig ut

- Se snobbig ut, sa Nadim.
- Okej då, sa jag.

Sommarens kändisspotting: Gwyneth Paltrow

Joanna och Nadim på lunchstället vid Sunset Beach.

Nadim och Joanna bestämde att vi skulle åka till Sunset Beach på Shelter Island, ligger norr om the Hamptons. Trevlig liten strand med restaurang/bar mot vattnet. Satt i en loungig soffa och väntade på vårt bord när Gwyneth Paltrow med entourage gick förbi. Bara för att vi lämnat The Hamptons så hade vi alltså inte lämnat det fina folket bakom oss.

Lördag: Casa de Brillon

Det visade sig att vi skulle bo i huset som ägdes av samma man som jeepen jag kört ut, Mark Brillon. Lite senare fick jag höra att alla kände till Casa de Brillon. Mark gjorde sig nämligen ett hett namn på New Yorks klubbscen för 10-20 år sen. Alla försökte komma in på hans ställe, i alla fall européerna berättade en kille lite senare för mig. Och när det gällde hans hus i The Hamptons så visste alla att hade man inget annat att göra kl 2-3 på natten så kunde man alltid åka dit för en galen fest.

Mark är nu lite äldre och de galna festerna är ett minne blott, i alla fall när vi var där. Jag, Nadim och hans vän Joanna som också åkte ut med oss delade huset med tre tjejer och ett par och vid midnatt när vi gick och la oss var det lugnt och tyst.

Huset ligger ovanför stranden vid Hampton Bay (en av Hamptons många orter). Det finns en väldig veranda ut mot vattnet. De andra gästerna klagade om att Mark borde fixa upp stället en smula, men läget var det inget fel på. Eftersom det var i viken och inte havet var vattnet lugnt och stilla och det var inte mer än 20-30 pers som delade på stranden.

Lördag: Hamptons baby!

Min plan att jobba hårt för att helt få ta ledigt på helgerna har funkat. Jag har också haft en plan att försöka lämna New York City lite mer, så den här helgen slog jag två flugor i en smäll.

Nadim och jag pratade redan i juni om att åka till The Hamptons nån helg, men det var så regnigt och svalt då att det aldrig blev av. Denna lördag när vi väl for iväg lovade väderleksrapporten regn eller tom orkan men det var åtminstone 30 grader så man skulle säkert vilja svalka sig i havet ändå.

Jag undrade lite smått om det skulle bli en totalt Hamptons-klyshig helg med det fina folket och champagne och beach babes och snabba bilar. Mina tankar var inte långt från sanningen.

När jag promenerade över till Nadim på morgonen stod hans 60-tals Jaguar parkerad utanför, en riktig James Bond bil som kanske ioförsig funkade som ”chic magnet” men jag skämtade med Nadim om att det framför allt var en ”dude magnet”. Så många män kom imponerat fram och kollade under helgen.

Tyvärr så visade det sig snabbt att jag inte alls skulle få åka till Hamptons i ”jaggan”. Nadim hade nämligen lovat en kompis att köra hans bil dit ut, eller rättare sagt – det var jag som fick köra den, en gammal halvskruttig Jeep Cherokee. Nadim erbjöd mig ioförsig att köra jaguaren istället och hur kul hade inte det varit? Men som första körtur i New York City nånsin. Jag vågade helt enkelt inte riskera att vara den som kraschade hans ögonsten.

Fredag ännu senare kväll: Fest med akrobatikinslag

Fortfarande har jag inte hunnit träffa alla mina vänner här i New York. Eller fortfarande och fortfarande. Jag har ju bara varit här en vecka. Men på fredagen klarade jag av ett helt gäng.

Förutom Carlo, så tog jag även med mig Zach till Williamsburg där Joe Che kände till en fest. Joe Che tog dessutom med sig Peter som jag träffat ett par gånger förut så det blev reunion-känsla.

Jag skulle ju upp redan klockan 8 för att åka till The Hamptons så det blev en lugn kväll vad gäller alkohol. Men tidigt, det blir det aldrig med Joe Che. Först skulle vi ses vid 22.30, men det blev meråt 23.30 innan alla var på plats. Festen var en halvprivat tillställning – i ett stort konstnärsloft i Williamsburg, men med inträde och organiserad bar. De försökte tydligen samla ihop pengar till festivalen Burning Man i Arizona, eller var det Nevada..? Nånstans i öknen i alla fall där man nån gång under augusti bygger upp en hel stad och sen bränner ner den (kortfattat alltså).

Bilden är från grannlägenheten där ett spontant party tog över för de som inte ville betala eller som bara ville ha ett alternativ till musiken. Här hängde bland annat gymnastikringar från taket. En mycket dålig kombination med festande människor. Det var en del som dråsade i golvet, men inga brutna ben eller nackar så länge jag var kvar i alla fall.

Fredagkväll: Sake på Decibel

Hade bestämt sedan tidigare att möta upp med Carlo på Decibel, en japansk sake-bar på 9th St, mellan 2nd Ave och Stuvesant St. Ingen skylt utanför så gå på södra sidan av 9th St och kolla efter en trappa ner under gatunivå.

Fullt med folk, en meny med flera sidor sake att välja på och lite japanskt småplock. Jag åt goda Udonnudlar, Carlo tog supersmarrig sashimi. Och så blev det varm sake förstås. Lite väl livlig miljö om man vill prata dock.

Fredag: Tredje lägenhetskollen

Den här var jag glad över att jag kom iväg på så snabbt från att jag hörde av mig. Efter att ha sett det lilla sunkiga rummet på St Marks så såg det här fantastiskt ut (eller fantastiskt för att vara New York i min prisklass). En rödmålad snygg fondvägg, stor bra säng som ingick, stor garderob, byrå och plats för skrivbord.

Det som var lite negativt var att det låg rätt långt ner i China Town, alltså nedanför Lower East Side. Inga mer promenader till B Cup alltså. Och dessutom låg hyran på 1100 + räkningar, vilket är precis över min budget. När jag kollat kartan blev det inte bättre – det såg ut som adressen var rakt under Manhattan bridge. När jag kom fram visade det sig att det stämde. Rummet var jättebra, men varje gång ett tåg körde förbi (var 10:e minut) på bron brummade det till i hela lägenheten. Och även om det var en jättetrevlig tjej som hyrde ut så verkade det mest som om alla rumskompisar höll sig för sig själva. Tycker att det låter lite trist.

Lovade att fundera på rummet, för hon sa faktiskt direkt att jag fick hyra det. Men tror att jag ska titta vidare. Kan nog hitta något bättre även om det här absolut var okej.

Fredag: Min andra heldag på B Cup

Eller heldag och heldag. Jag kom iväg vid lunch och blev avbruten vid 15-16 tiden. Målet att skriva om restauranger i West Village för Backpacking blev i alla fall nästan helt uppfyllt.

Art Directorn Ed, från i tisdags, dök upp igen. Och Zach sms:ade och sa att AC:n på hans jobb var trasig och därför fick de gå hem tidigt på eftermiddagen.

Det slutade med att vi alla tre gick till Drop Off Zone på Ave A för en happy hour (stor god öl för USD 3).

Mer film: Adam och Time Travellers Wife

Torsdagkvällen hade jag tänkt utnyttja ”catch up”-erbjudandet från Rich, men han var upptagen så det blev mer bio. Vet inte än om jag ska recensera men det är möjligt.

• Adam: Betyg 2-3 av 5, har inte bestämt mig än. Hugh Dancy spelar Adam som har Aspergers syndrom. Skulle kunna vara en Rainman eller så men tyvärr rätt tråkig kärleksdrama. Man förstås liksom aldrig varför Beth blir kär i honom – för att han hittar rakooner i Central Park? Nja, räcker kanske inte.
• Time Travellers Wife: Betyg 3-4 av 5, har inte bestämt mig här heller. Det kommer ofta när man börjar tänka efter när man skriver. Men bättre än jag trodde trots de övernaturliga inslagen. En blandning av The Notebook och Benjamin Button, skulle man kunna säga, med tankar om förutbestämd kärlek, evigt liv osv.