Den skulle nog inte vinna några trendpriser, men jag blev i alla fall glad och upp-piggad av att ha på mig min Guatemalakjol idag. Har inte använt den på jättelänge och har egentligen aldrig använt den speciellt mycket – alla de där galna färgerna är liksom svåra att matcha med något annat. Men det var helrätt en sån här urgrå novemberdag (som vi nu för tiden har i Stockholm trots att det är december). Funkade på samma sätt som att färga håret ungefär. Och det trevliga var att effekten verkade vara den samma på mina arbetskamrater.
Sen är det ju inte bara färgerna utan även minnena som gör mig glad. Jag älskade verkligen Guatemala när jag var där 2005. Det var under en långresa i Centralamerika som jag och dåvarande pojkvännen, Ricardo, tillbringade en månad här. Kjolen köptes på kultiga indianmarknaden i Chichicastenango, en tur som många gör från Lago Atitlán.
Vilken vacker plats det är. Sjön är en insjunken, vattenfylld vulkan-kon och flera vulkaner omger den på alla sidor. Och så är byarna så härligt rofyllda. Aningen flummiga kanske, men det är en helt annan backpackerstämning som råder här jämfört med i tex Thailand. Det känns som om folk är mer äventyrliga, mer resvana, mer ute för att lära känna nytt folk – och inte bara på fyllan för lite semesterhångel.
Vi bodde i Panajachel (huvudbyn), San Marco (yoga och lugn) och San Pedro (Guatemalas Amsterdam, men med kul folk och mysiga barer och restauranger). Sen stannade vi en natt på hotellet… oh, kan inte minnas namnet nu. Det är i alla fall ett hotell som ligger ensamt på en klippa. Små hyddor, grönskande rabatter, hängmattor och en hot tub är utplacerade lite här och där. Och nere vid vattnet finns en badbrygga man kan hoppa ifrån. Det var här jag firade min 29 års dag.
