Chikys härliga tapasbar där mina val - musslor, chorizo och gazpacho - står på bardisken.
Att säga att Solkusten inte är resmålet för mig är en underdrift. Jag undviker gärna platser med mer turister än lokalbefolkning och ännu hellre slipper jag en kust som är helt överbyggd av stora charmlösa hotell. Marbella är allt det här, men långt ifrån så illa som jag förväntade mig. Här är fyra trevligheter jag upptäckte.
* Gamla stadskärnan: Efter att ha besökt ett par helt själlösa turistorter på Mallorca kan jag meddela att Marbella har ett ”Gamla Stan”. Trånga gränder, vitkalkade hus, blomstrande balkonger. Och faktiskt en och annan spanjor.
* Chiky tapasbar: Är otroligt stolt över att jag lyckades. Knatade varenda gata upp och ner i de gamla gränderna och ratade restaurang efter restaurang med turistmenyer och bara blekfisar i shorts vid borden. På Chiky får man tapas för 1 euro/styck. En liten öl, caña, kostar samma. Jag åt musslor, gazapacho och chorizo mm för 6 euro sådär. Och man beställer på spanska. Jag hörde inga andra språk här inne.
* Hostal Berlin: Trodde förstås att boendet skulle bli svindyrt också, men inte då. Rum med fräscht privat badrum och gratis wifi kostade 30 euro. Och gatan det ligger på är superpittoresk.
* Kändisspotting i Puerto Banús: Nöjesområdet 6 km från Marbella är det som gett orten sitt rykte som festarställe med guldkant. Här ligger lyxyachterna på rad och kajen är smockad med folk. Att det drar kändisar är inget jag normalt skulle brytt mig om, om det inte hade varit… ta-ta-ta-taaaa… Rod Stewart! Av alla mina kändisspottingar kommer den förbli solklar etta tills jag dör. Han såg ut precis som han alltid gör – med hår och allt. Och enda anledningen till att jag såg honom var att en aningen rundfotad grabbgängskille med bar överkropp ylade efter honom ”Roooodddd”. Till slut vände han sig om och väste ”Schhhhhh”. Klassiskt!
