Matt Dillon och tryffel

Igår hade en av mina rumsgäster precis åkt. Jag hade varit och tvättat och såg fram emot att skriva klart en av mina recensioner (Men Who Stare at Goats) och sen kolla på en film i sängen (antagligen There Will be Blood) men så sms:ade norska journalistkollegan Kjersti. Hon satt med två svenska tjejer ett drygt kvarter bort på restaurangen Gnocco och undrade om jag ville käka middag. Klart att jag inte kunde tacka nej när gott sällskap väntade så nära. Det visade sig att vi alla bor ett par kvarter från restaurangen i olika riktningar. Själv passerar jag Gnocco nästan varje dag men har aldrig gått in. Kjersti och Marie var eld och lågor över tryffelpizzan och några av förrätterna gick inte heller av för hackor – laxcarpaccio och getostsallad.

Det visade sig att maten tydligen lockade förnäma gäster hela vägen ut till det gamla gettot i Alphabet District. Hade inte suttit många minuter förrän Matt Dillon kom in med ett gäng. Jag satt med ryggen till och kunde faktiskt inte avgöra om det var Matt eller den andra Dillon, aka Johnny Drama i Entourage. Men tjejerna hävdade att det var den var större stjärnan. Sen började vi genast diskutera vilka filmer som gjorde honom känd – jag mindes bara Drugstore Cowboy och Outsiders (fast kom inte på namnet på den sista). Och sen gick vi över att prata om andra storheter under 80-talet som Rob Lowe. Det blev riktigt nostalgiskt.

—
Gnocco är värt ett besök. God italiensk mat, finare pastor och pizzor och lyxiga förrätter. Priser på 9-12 för förrätter och 13-17 för varmrätter. Ligger på E 10th St mellan Ave A och B, närmast B.

Veckans kändisspotting: Gossip Girl

Inte så himla känd i filmvärlden, men de som följer Gossip Girl (eller tittade på Cityakuten förut) vet förstås vem Matthew Settle är. Han spelar alltså Dans och Jennys pappas Rufus Humphrey i New York-baserade serien Gossip Girl.

Men det här var faktiskt med än en ”spotting” eftersom mina nya rumskompisar av någon anledning hamnade i samspråk med honom (och genom dem även jag) på SoHo Grand Hotel igår natt. Han berättade bland annat att han älskar Rom, avgudar sin halvårsgamla dotter som bor i Tel Aviv och att han gillade mina helsvarta converse, som jag ju av en slump faktiskt köpt i Tel Aviv.

När hela gänget drog vidare till en alldeles för trist sportbar ”6th Ward” i Lower East Side och det blev lite väl mycket fotande av ”Rufus” kände jag att det var dags att dra åt ett annat håll. En av lgh-kompisarna Charlotte berättade i morse att pga de många vodka redbull Matthew bjöd på har hon inget minne av var kvällen slutade.

Sommarens kändisspotting: Gwyneth Paltrow

Joanna och Nadim på lunchstället vid Sunset Beach.

Nadim och Joanna bestämde att vi skulle åka till Sunset Beach på Shelter Island, ligger norr om the Hamptons. Trevlig liten strand med restaurang/bar mot vattnet. Satt i en loungig soffa och väntade på vårt bord när Gwyneth Paltrow med entourage gick förbi. Bara för att vi lämnat The Hamptons så hade vi alltså inte lämnat det fina folket bakom oss.

Veckans kändisspotting: En hel drös

Ska skriva mer på bloggen här snart, men eftersom Lisa är här nu så går all icke-jobb-tid åt till annat. Men måste i alla fall snabbt nämna gårdagens kändisspottingar.

Jag, Lisa och Ariel var på väg från hans lägenhet till Barrymore-teatern för att se Exit the King. Bara genom pjäsen skulle vi ju få se Geoffrey Rush, Susan Sarandon och Lauren Ambrose (Six Feet Under). Känns stort att ha dem på scen framför sig. Men redan på väg blev vi omsprungna av Melanie Griffith och Antonio Banderas hand i hand.
- Ska de se samma pjäs? Är vi sena?

Såg dem aldrig under föreställningen. Däremot hade Dustin Hoffman valt samma tisdagsunderhållning och kom knatandes upp i gången.

För övrigt var uppsättningen super! Den går bara ett par månader så skynda, skynda ni som har chansen. Rush är helt makalös som han äger scenen. Och jag skrattade faktiskt så tårarna rann vissa stunder. Magiskt!

Celebrity island

Förstår varför de som har råd åker till den här stranden på semester - men faktum är att än så länge kan du har råd också. Det är inte billigt men överkomligt.

Efter Nassau bar det av till Harbour Island som ligger västerut i Bahamas-ögruppen. När man anländer känns det som en super-paradisisk, lugn ö med en liten gullig Bullerby till huvudort.

Men det verkar också vara ett tillhåll för superrika och superkända. Norr om byn Dunham Town går en väg som kallas Billionaire Road och här ligger lyxkåkarna på rad. Många äger marken både till höger och vänster om vägen så att de både kan titta på soluppgång och solnedgång över vattnet. Uma Thurmans nuvarande pojkvän, vad han nu heter, har ett av ställena. Förra ägaren till USA:s H&M ”The Gap” har ett annat. Jag fick kika in i ett tredje ställe och där hängde en liten fotovägg med en bild på ägarinnan och Robert De Niro. Har ni förresten också märkt att vissa kändisar dyker upp igen och igen i min blogg?

Den enda riktiga ”kändisspottingen” var dock att jag träffade en av manusförfattarna till Sopranos på en strand en båttur bort. Inte visste jag vem han var så vi pratade om var vi bodde i New York.
- Jaha, Tribeca, det är ju fint, tänkte jag.

Miami: Båttur och kändisspotting

Paradisö med palmer och sandstrand mitt i stan är inte helt fel.

Körde från Cocoa Beach till Miami under fredagen (3h30min) och kom fram på eftermiddagen till Adrians lägenhet vid South Beach.

Precis lagom för en båttur i skymningen. Måste säga att Miami faktiskt är en otroligt vacker stad. Den lever säkert upp till sitt tveksamma rykte på andra sätt, men det är synd att ingen beskrivit för mig hur vackert det är här. Och vi Stockholmare som ju brukar skryta om att det går att bada mitt i stan. Det kan man verkligen göra i Miami också. Adrian och jag hann i alla fall med ett dopp, se Miamis skyline i solnedgången, ett besök till Stiltsville – ett gäng 30-talshus på pålar långt ute i vattnet – och ett stopp på en sandstrandsö med palmer mitt i hamnen.

Efter att ha druckit Moët & Chandon-champagne (som jag hade med mig) till vår tex mex take away-mat så åkte vi tillbaka till South Beach för att hinna med ett gäng barer och klubbar. Hinner inte mer än till den första – Hotel Mondrian – innan det blir kändisspotting, nån blondin från N’Sync som tydligen var gaykillen i bandet. Annars kan jag bara säga, så här efter första kvällen – att det är lätt att förstå varför min NY-vän Ariel kallar Miami för Boob-ville.

Bjussar på två risiga bilder till

De Niro och Allen, himself.

Vill bara tillägga två saker:
1. Det var ungefär i de här ögonblicken som jag bestämde mig för att köpa en ny kamera. Min bra-iga strejkade just för tillfället och den andra klarar uppenbarligen inte pressen.

2. De Niro – det känns ju onekligen stort, men jag kunde knappt slita blicken från hans följeslagares rumpa. Damn!

Onsdag: Kändiskavalkad med Woody

Självklart var Cheryl Hines - den andra halvan av Curb Your Enthusiasm där. Kanske var det här början på Larry Davids steg till att bli Woody Allens nya neurotiska alter-ego.

Vad kan bli mer New York än premiären av senaste Woody Allen-filmen, som är den första på flera år som faktiskt utspelar sig i New York? Och självklart hölls premiären i New York…

Det var i alla fall många som tyckte att det var värt att ”firas”!

Jag hade shoppat kameraprylar i närheten av Ziegfeld-biografen där det hela gick av stapeln och när jag tittade förbi var röda matten utrullad. På den såg jag förutom regissören Woody Allen och filmens skådisar Larry David och Henry Cavill, även Robert De Niro och Uma Thurman. Men jag blev allra gladast och mest överraskad av att få syn på en man som inget av de galna fansen runt mig ropade namnet på – Lance Reddick – aka snygga svarta polisen i The Wire.

Blev beroende av The Wire från andra avsnittet. Och kvällen innan den här premiären hade jag kollat klart på säsong 4. Men självklart gled kameran ur min hand precis när han passerade. Hade ju velat ha bildbevis att visa för syrran. Men den här suddiga bilden får duga.

Det här får väl räknas som veckans kändispottingar – i plural.

Måndag: Ny veckans kändisspotting

Tog den här bilden för att jag tänkte tipsa om stället, inte pga kändisvinkeln. Och hon är inte med i bild i alla fall. Men som ni kan se är det inte gott om utrymme.

På måndagen ringde Laia och undrade om vi skulle gå på yoga. Det var jag som tipsat henne om stället i East Village och efter helgens sena utekvällar kändes det som den perfekta nyttighetssysselsättningen.

Stället är i alla fall Yoga to the People och ligger på Saint Marks Place bara några kvarter från min lägenhet. Det var faktiskt tur att det var så nära för helgens kanonväder hade bytts mot blåst, iskallt regn och runt 10 grader. Det som gör Yoga to the People extra attraktivt för frilansare som mig och praktikanter som Laia är att man inte MÅSTE betala. De ber ju förstås en donation för att kunna hålla igång stället men den rekommenderade ligger på 10 USD och det måste vara rekordbillig yoga.

Pga av det sista räknade jag inte med att se några kändisar på det här stället – speciellt inte miljardärskändisar. Men mycket riktigt, på en av yogamattorna satt en av Olsen-tvillingarna. (Har i efterhand räknat ut att det var Mary-Kate).

Yogan var väldigt bra, men mycket jobbigare än den typen av yoga som jag gjort tidigare. Det kändes som om folk kom hit för att träna upp styrka lika mycket som för stretch och andning. Kanske är NY-borna så upptagna att de inte har tid att träna de olika delarna var för sig?

I alla fall så kan jag säga att även om det var bra träning så hade jag inte valt det här stället om det inte varit för att de var billigast. Priset gör ju nämligen att salen var packad med folk. Matta mot matta ungefär. Och mina svettiga fötter var vid flertalet tillfällen farligt nära folks grannarnas ansikten. Så varför gå hit om man är snorrik? Ingen aning och lär inte få veta heller.

Undrar om hon nöjde sig med att donera den rekommenderade tian?

—

Yoga to the People ligger på 12 Saint Marks Place mellan 2 och 3 Ave. Sajten är bra, här finns alla tider och annan info man kan behöva. Kom en bra bit innan eftersom det blir fullt. Det finns ett par skynken att byta om bakom men bäst är att komma ombytt.

Veckans kändisspotting

Då var det dags igen. Inte en vecka sen senaste spottingen, men ändå.

Nicole är i stan nu. Hon jag bodde hos på Christopher Street när jag var här senast. Nu har hon flyttat till Florida men är uppe i NY tillfälligt för att packa ihop sin lägenhet. Räknade med någon bra spotting i hennes sällskap, hon brukar nämligen röra sig på såna ställen. Och jag behövde inte bli besviken.

Igår gick vi till Gramercy Hotel och för att ta ett par drinkar med några av hennes vänner. De hade kontakter att ta oss in i det mycket mysigare ”VIP”-rummet bakom baren, men igår blev det ändå nej. Privat fest.

Någon timme senare stod det klart vem den privata festen var till för när både Jack och Meg gick förbi vårt bord. White Stripes alltså.

Och som jag skrev vid min förra spotting så har jag förstås inga bilder att visa. Har inga planer på att ta upp en karriär som paparazzi.

—

Gramercy Hotel ligger på Lexington Ave mellan Gramercy Park North och 22 St. Drinkarna är spännande och annorlunda och kostar 19 USD + dricks. Och det här är inte stället man dricksar en dollar/drink. Nicole tyckte att vi skulle lämna 25 eftersom hon suttit ganska länge utan att dricka något…

Veckans kändisspotting – Nicholas Cage

En tusenårig trollkarl... kan det vara han med hatten?

Japp, mycket riktigt.

Ja, det blev alltså inte Kate Moss utanför Topshop. Överhuvudtaget har det varit snålt med kändisar under min första vecka här. När jag var här i två veckor 2007 lyckades jag både sitta på samma restaurang som Gwyneth Paltrow och Chris Martin (the Spotted Pig), på uteserveringen på restaurangen bredvid Rihanna och hennes entourage (Silvanos tror jag det heter) och dansa bredvid Chloe Sevigny (Beatrice Inn).

När jag passerade Washington Square Park pågick dock en filminspelning. En av killarna som stod vid avspärrningarna sa att det var The Sorcerer’s Apprentice med bland andra Nicholas Cage.

Egentligen tycker jag inte att kändisspotting räknas om det är officiella uppdrag. Det är ju inte så svårt att få syn på Madonna om man betalt för en biljett till hennes konsert tex. Och dessutom hade jag aldrig känt igen Cage om ingen sagt att det var han, mycket pga att han spelade en tusen år gammal trollkarl med smink och kostym och allt. Å andra sidan skulle jag aldrig dra upp kameran om jag såg en kändis på gatan eller i en restaurang. Det är ju det som är hela grejen. Att man är där på lika villkor. De är vanliga människor som också vill äta lunch i fred.

Nu är det i alla fall det här jag har att bjuda på, sämre spotting, men med bild. Och det är ju i alla fall en rätt stor Hollywoodstjärna vi pratar om…