Nu kan ni göra mig en jättetjänst och gå in på min korta text om Tioman och lägga den till er Wish List. Det tar bara nån sekund att skaffa inloggning och sen får ni en massa andra bra restips här också.
Jag behöver minst 5 Wish List-tryckningar för att vara med i tävlingen om att åka och skriva om Hawaii.
Igår hade en av mina rumsgäster precis åkt. Jag hade varit och tvättat och såg fram emot att skriva klart en av mina recensioner (Men Who Stare at Goats) och sen kolla på en film i sängen (antagligen There Will be Blood) men så sms:ade norska journalistkollegan Kjersti. Hon satt med två svenska tjejer ett drygt kvarter bort på restaurangen Gnocco och undrade om jag ville käka middag. Klart att jag inte kunde tacka nej när gott sällskap väntade så nära. Det visade sig att vi alla bor ett par kvarter från restaurangen i olika riktningar. Själv passerar jag Gnocco nästan varje dag men har aldrig gått in. Kjersti och Marie var eld och lågor över tryffelpizzan och några av förrätterna gick inte heller av för hackor – laxcarpaccio och getostsallad.
Det visade sig att maten tydligen lockade förnäma gäster hela vägen ut till det gamla gettot i Alphabet District. Hade inte suttit många minuter förrän Matt Dillon kom in med ett gäng. Jag satt med ryggen till och kunde faktiskt inte avgöra om det var Matt eller den andra Dillon, aka Johnny Drama i Entourage. Men tjejerna hävdade att det var den var större stjärnan. Sen började vi genast diskutera vilka filmer som gjorde honom känd – jag mindes bara Drugstore Cowboy och Outsiders (fast kom inte på namnet på den sista). Och sen gick vi över att prata om andra storheter under 80-talet som Rob Lowe. Det blev riktigt nostalgiskt.
—
Gnocco är värt ett besök. God italiensk mat, finare pastor och pizzor och lyxiga förrätter. Priser på 9-12 för förrätter och 13-17 för varmrätter. Ligger på E 10th St mellan Ave A och B, närmast B.
Mamma och hennes väninna Monica har anlänt till New York och deras första dag bjöd på en mängd bra aktiviteter som andra besökare kan ta efter.
• Promenad från East Village ner till Little Italy och China Town. Little Italy har inte mycket att erbjuda förutom ett par delibutiker med en massa goda ostar och korvar mm.
• I China Town är Columbus Park kul med alla gubbar som spelar majong.
• Ground Zero med ”Preview Museum” där jag aldrig varit förut. Bra ordnat.
• Century 21. Ett måste-stopp för shoppare. Återigen gick jag på underklädeshyllan.
• Dumplings till lunch på Joes Shanghai på Pell St. Riktigt gott och billigt.
• Eftersom det var torsdag blev det galleriöppningar i Chelsea mellan kl 18 och 20. Lite gratisvin och mycket kul konst.
• Promenad från galleriområdet till West Village via Highline, de upphöjda tågspåren som nu är park.
• Middag på valfri restaurang längs West 4th St. Mitt val föll först på Extra Virgin, men det var lite hög volym så det blev San Ambroeus bredvid (ett lite vuxnare och några dollar dyrare val). Maten var super!
Satt en halv dag och var nervös för att ingen bokade mitt rum. Vet inte varför jag förväntade mig att någon skulle höra av sig samma sekund jag la upp rummet på sajten, men jag hann i alla fall tänka att jag nog inte får några gäster på hela året. Oj, vad dyrt det kommer bli.
Men förstås var det att ta ut saker och ting i förskott. Igår fick jag en natt bokad och idag två till. Med de fem jag redan hade via andra kontakter samt att mamma ska bo här ett gäng nätter kommer det att vara fullt hus under nästan två veckors tid.
Och efter att ha fått reda på av några kompisar att de betalar 150 dollar/natt för ett hotellrum med delat badrum så är det ju inte så konstigt att folk tycker att det här är en bra deal.
—
Restips: AirBnB
Stockholmsbloggen jag skriver för har gjort en deal med den tyska tidningen Sued Deutsche där de får publicera 10 texter från 10 av Spotted by Locals stadsbloggar. De valde bland annat Stockholm och av de 10 texterna är 4 mina. Känns ju bra!
Svårt att läsa förstås om man inte kan tyska, men det är ändå bara en rak översättning från originalsajten.
Nu är det klart att jag ska leda enklare yoga på jättefesten Stranded! på lördag. Ni som är i New York av någon anledning får förstås gärna komma dit. Tror det blir kul med en massa olika konst och aktiviteter – och så klubb förstås. Yogan kommer att funka som ett ställe dit folk kan komma och slappna av och stretcha lite ett tag. Men de mer avancerade balansövningarna ska jag nog undvika – i alla fall när folk fått i sig några glas…
Är tillbaka i jobb ”mode” nu och det första jag gjorde var att promenera runt i West Village för att ta de sista fotona och anteckningarna som jag behöver för min text om restauranger i området. Har gått förbi Pasita på 8th Ave förut men aldrig tittat in, det har mest sett ut som en enkel restaurang och jag brukar istället gå in på trevliga caféet Snice som ligger bredvid.
Idag blev jag dock stoppad när jag stack in huvudet och bad om ett visitkort. Det visade sig att Pasita är en vinbar.
- Vi har gratis vinprovning på måndagar, sa Ivan bakom bardisken.
Så lägligt, tänkte jag.
Pasita kör sin vinprovning varje vecka mellan 18 och 20 på måndagar. Man får prova 3 viner och samtidigt får man bra information om bakgrund och smaker man kan känna.
Jag fick prova ett friskt Sauvignon Blanc från Uruguay, ett ovanligt spännande rosé från Portugal med ganska tydlig smak av jordgubbar och ett väldigt gott rött vin med skarp försmak och rund eftersmak, en tempranillo från Rioja-regionen.
—
Pasita ligger på 47 8th Ave nära W 4th St. Vinprovningen är helt gratis och man behöver inte köpa något annat även om man förstås blir tillfrågad om man vill köpa ett glas av det vin man gillade bäst efteråt.
Hade bestämt sedan tidigare att möta upp med Carlo på Decibel, en japansk sake-bar på 9th St, mellan 2nd Ave och Stuvesant St. Ingen skylt utanför så gå på södra sidan av 9th St och kolla efter en trappa ner under gatunivå.
Fullt med folk, en meny med flera sidor sake att välja på och lite japanskt småplock. Jag åt goda Udonnudlar, Carlo tog supersmarrig sashimi. Och så blev det varm sake förstås. Lite väl livlig miljö om man vill prata dock.
Efter Post Grad kände jag för att ta tag i mitt mål att hitta ett bra café att jobba på. Klockan var redan 21, men jag ville åtminstone kolla in B Cup som jag hört så mycket om. Och förutom den lite fåniga ordvitsen till namn (ligger på Avenue B och Cup behöver man ju inte förklara när det gäller kaffe) så är det ett toppenställe.
I den här värmen (ja, även kl 21 på kvällen) så vill man ju bara ha något kallt och de gör en riktigt god Arctic Chai Latte som serveras i en mindre kanna. Wifi är förstås gratis, det finns grenuttag för el på en massa ställen och de har ett gäng sköna second hand soffor att sitta i. Helt rätt ställe för mig.
Den enda timme jag var där måndag kväll lyckades jag i princip skriva klart Julie & Julia-recensionen.
—
B Cup Café ligger som sagt på Avenue B i hörnet med 13th Street. Närmsta t-bana är grå L-linjen till Avenue 1. Öppet kl 07-22 alla dagar, enligt personalen.
Lika bra att beta av de uppdrag jag har fått av Moviezine så på måndag morgon gick jag och såg Julie & Julia med Meryl Streep och Amy Adams. Första gången jag var på AMC:s biograf på 34th Street.
Efteråt smet jag in för att se om slutet av The Ugly Truth. Det var ett citat där som jag behövde i min recension. Och det är ju så på amerikanska biografer att ingen kollar biljetter i dörren, utan det gör de i entrén. Om man ville skulle man säkert kunna se hur många filmer som helst på rad utan att betala mer. Udda system! Men för mig var det ju värdefullt att kunna smita in och se just den bit jag behövde utan att betala fullt pris igen.
Åkte hem och skrev klart recensionen för the Ugly Truth nu när jag hade alla bitarna. Och sen var det direkt iväg för att se Post Grad, första filmen jag lyckades se som press. Hoppas på fler inbjudningar av Fox nu när de har min mejladress. Post Grad visades på AMC på 42th St, ett riktigt monster till biopalats. Tror jag tog 7 rulltrappor ner efteråt för att komma ut på gatunivå.
Och filmerna då:
• Julie & Julia: Betyg 4 av 5. Man bara totalt älskar Meryl Streeps porträtt av Julia Child. Vilken energi! Inte för att det är en direkt tjejfilm men det hjälper nog om man gillat filmer som ”Stekta gröna tomater” och ”Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke”.
• Post Grad: Betyg 2 av 5. College kids och deras problem i en komedi som inte var rolig. Närmre en 1:a än en 3:a så inte alls värd att se, förutom möjligen för att få en skymt att Rodrigo Santoro (Karl i love Actually), som är så där himla snygg på ett aningen svårt och begrundande sätt.
—
Sajten jag använder för att planera mina biobesök är Googles bioprogram. Skriver in min adress och får sen biograferna i ordningen av den som ligger närmast mig först. Vid varje film kan man direkt komma in på IMDB för att läsa mer, klicka på filmen för att se vilka biografer just den visas på, och i vissa fall kan man också komma vidare för att köpa biljetter.
Leo tog mig efter en promenad till caféet Tillies. Mysigt och med gratis wifi. Efter att ha fikat drog han hem och lät mig jobba lite. Tyvärr fick jag inget bord med eluttag men det kanske var en fördel. När jag började skriva hade jag 40 minuter batteri kvar så det var bara att skynda på. Och både recensionen till ”Upp” och ”The Ugly Truth” blev i princip klara.
—
Tillie’s of Brooklyn ligger på 248 DeKalb Ave i Fort Greene. I hörnet med Vanderbilt Ave. Närmaste t-bana är gröna G-linjens Clinton-Washington, men en bättre linje är nog ändå blåa C vid Lafayette c:a 8 kvarter bort.
Söndagen fortsatte med en tur ut till Brooklyn (trots att jag hade planerat att jobba). När Leo hörde att jag letade lägenhet ville han nämligen övertyga mig om att jag borde flytta dit. Han beskrev det som ett område med lika mycket folkliv och caféer som Williamsburg men med mycket vackrare hus och mer grönska. Dessutom bor här en rätt stor del svarta, vilket i princip helvita Williamsburg saknar.
Den enda nackdelen är väl att Fort Greene inte har lika bra kommunikationer som WB. Delar av området ligger närmast tunnelbanans G-linje, som är New York-metrons svarta får. Dels för att den inte går in till Manhattan utan man måste byta och dels för att den är opålitlig vad gäller tidtabellen och ibland får man vänta länge.
Bortsett från det så blev jag direkt kär i vackra Fort Greene.
—
Vill du besöka Fort Greene så tar du lättast tunnelbanans linje A eller C till Lafayette Ave, sedan går du norrut mot Dekalb Avenue. Längs den gatan finns söta små caféer och trevligt folkliv och parken Fort Greene förstås.
På min tredje dag tillbaka i New York hade jag också planer. Kompisen Anneli hade Facebookat ihop mig med sin New York-kompis Leo som hon beskrev som en supersnäll och gullig radiokille (gay förstås). Leo och jag bestämde oss för brunch och när han föreslog Sunburnt Cow, ett aussieställe i East Village var jag helt såld. De hade nämligen eggs benedict med lax och avocado på menyn. De som läst min Sydneyguide på Aftonbladet vet att det är en av mina favvofrukostar. La man till 9 dollar fick man dessutom dricka hur mycket man ville av valfri drink, vilket blev Mimosa (mousserande och apelsinjuice) som såklart hette ”Muumosa” här.
Leo och jag träffades utanför vid 11 och det var redan fullt vid borden, vi fick dock plats i baren. Och fullare blev det. Och högljutt. Klart att ett ställe med ”drick hur mycket du vill” snabbt blir rätt pratglatt. Leo och jag var mer ute efter att prata så när det blev skriknivå bestämde vi oss för att testa gatan istället.
—
The Sunburnt Cow ligger på Ave C mellan 8th och 9th St. Roligt ställe med otroligt god brunch (den rätten jag tog). Tänk dock på att brunchspecialen 18 USD inte gäller för den rätten utan då kostar 23 dollar istället. Då ingår alltså ”drick hur mycket du vill”. Pga av den specialaren passar det här stället bäst för dem som vill förmiddagsfesta lite. Lugna pratstunder utförs någon annanstans. Extra plus för att personalen är tvättäkta aussies med accent och allt!
För alla som känner mig så vet ni att jag är i Sverige just nu. Därför kommer bloggen endast uppdateras sporadiskt.
Men jag kan ju passa på att bjussa på min artikel på Backpacking.se om alla gratisaktiviteter i New York. Om nu någon är på väg dit så är det ett jättebra sätt att ha kul på samtidigt som man sparar pengar.
Och om ni inte sett det än så har jag en del bra New York-länkar här i högerspalten på bloggen.
Nu har jag fått reda på namnet på klubben där jag var i april nån gång. Jag skrev om det här. Det måste ju vara samma ställe, i alla fall om man ser till allt jox i taket.
Det var Joe som föreslog att vi skulle dit ikväll och när jag slog in adressen han gav mig kände jag genast igen mig på kartan. Kom inte ihåg att det var just på Flushing Ave, men det var definitivt i de krokarna.
Nu till kruxet – var väldigt sugen på att gå till den här klubben igen, men det är svårt att inte tappa sugen. Klockan är nämligen 00.20 och jag är hemma själv. Lätt att bli trött när det tar sån tid innan de hör av sig. Men jag vet ju att det här inte är ett ställe att gå till före midnatt. Sist var vi ju där till 06 eller nåt sånt.
—
Så alltså, klubben heter Rubulad. Adressen är 338 Flushing Ave och det är säkert 15 minuters promenad från närmaste tunnelbana så taxi kan rekommenderas. Läste på någon sajt att klubben inte har någon webbsida så man får istället hålla örat mot marken. Gillade det uttrycket.
